............. låg jag vaken o funderade över min orkeslöshet.
Egentligen är den förklarlig.
Det pågår ju faktiskt ett krig i min kropp.
Ett krig mot det som gjort ett icke önskvärt
intrång. Naturligtvis tar det på krafterna
speciellt om man som jag
har gett sej den på att det skall besegras !
Jag ber nu till dem
som är satt att bekämpa "fienden" att göra sitt bästa.
Långa stunder känner jag
"vi tar dom"
o förpassar dom dit där dom hör hemma.
Jag hjälper till så gott det går.
Jag MÅSTE tro att vi lyckas!
Hoppas att du inte behöver kämpa
mot något ont.
Lev gott !
Klart du skall besegra kriget och "fienden" förpassas dit dom hör hemma..alltså i förintelsen.
SvaraRaderaOch i allt du går igenom just finns jag med i din vardag. Din oro är också min, din orkeslöshet, din ledsamhet, din kamp, din svaghet, också i din glädje (som finns där) ja i allt finns jag med dig. Fastän mil skiljer oss åt så hoppas jag att du känner systernärheten ändå och våra telefonsamtal som oftast är täta och långa är bevis nog att bandet mellan oss är stark och det underlättar att orka kämpa vidare, både du och jag.
Du har alltid, sedan du var väldigt liten (5 år skiljer vår ålder) varit den starkare, hurtigare och mer framåtsträvande än jag någonsin varit..att du nu /tillfälligt) känner dig svag och kraftlös har du all rätt i världen att känna.
Tids nog kommer den dagen då allt är över och du är dig själv igen. Och "lilla svagare" jag kommer att med glädjetut utropa: "Jah NU är Dagny TILLBAKA igen"
kram från syrran Gunnel
Du syrran, du är STARK på ditt sätt ,kom ihåg det.
SvaraRaderaTack för att du finns.